söndag 9 november 2008

Carolina- Hållbar utveckling


Här är min lilla målning i temat Hållbar utveckling.
Jag tycker att det är viktigt att vi tar vara och är rädda om varandra....inte bara varandra utan om allt mellan himmel och jord.
Hmm, japp.
Kram.

Pethras


Jag vet inte vad jag ska skriva, alla har redan skrivit så bra och jag håller med om vad folk har skrivit. Så jag låter bilden tala. Plus en bra dikt av Nils Ferlin:
I livets villervalla vi gå på skilda håll.Vi mötas och vi spela vår roll - Vi dölja våra tankar, vi dölja våra sår och vårt hjärta som bankar och slår - Vi haka våra skyltar var morgon på vår grind och prata om väder och vind -I livets villervalla så nära vi gå -men så fjärran från varandra ändå.

Therese tolkning utav hållbar utveckling


"Se världen på lika villkor"
För att vi ska kunna ha en "hållbar utveckling" på våran jord måste vi alla tillsammans, hur olika vi än är, se åt samma håll. Vi måste tillsammans hjälpas åt att förbättra vilkoren för allt liv på våran jord och se till att det lever vidare.
Denna bild ska då avspegla alla olika människor som nu måste rikta sina blickar åt samma hållför att inse var problemen finns. Så att vi tillsammans så snabbt som möjligt kan åtgärda dem.
Denna uppgift tycker jag hitills var den svåratse att komma på vad man skulle måla.

lördag 8 november 2008

Sanna Håkansson- Hållbar utveckling


”MKFC Stockholms folkhögskola har varje termin ett tema som är gemensamt för alla skolans kurser och utbildningar. Hösten 2008 är temat Hållbar Utveckling. En del av studiearbeten på konstskolan tar upp temat och just i det sammanhanget.

Hållbar utveckling och de sociala förutsättningarna
Den sociala dimensionen av hållbar utveckling lyfter fram betydelsen av att resurser, inflytande och makt fördelas på ett rättvist, jämlikt och jämställt sätt. Alla människor bör få tillgång till social service och att individen känner trygghet och delaktighet.

För e-konstskolan Prisma kan det handla om frågor som hur konsten tar mera hänsyn till t.ex. rättvisa, jämlikhet och jämställdhet? Kan konstnärer hjälpa till att utveckla sin konst mot ett bättre samhälle i framtiden? Kan konsten vara en reaktion mot vårt samhälle?...”

Så löd beskrivningen av extrauppgiften i e-konstskolan Prisma, som är inriktningen i min målning.

Den är gjord i akvarell, och som ni ser är den mycket färgglad. Målningen är uppdelad i rutor, varav varje är 4x4 cm. Tillsammans bildar rutorna en bild föreställande ett huvud framifrån, och varje ruta innehåller en specifik del från många olika personers huvud. Bakgrunden består av olika färger i varje ruta.

Vad jag vill säga med min målning är att alla är delaktiga för ett hållbart samhälle. Varje individ är en viktig del för att bilda en helhet. Om man är gammal eller ung spelar ingen roll. Det spelar heller ingen roll varifrån man kommer och vilken hudfärg man har. Det spelar ingen roll vilken religion man har, eller om man inte har någon. Om man har mycket inflytande eller makt har inte heller någon betydelse, varje individ är lika viktig, ingen är en större del än de andra. Det som verkligen betyder något är att man finns till. Det är det viktiga. Vi är alla olika, men vi är lika värdefulla. För tillsammans bildar vi en helhet…

Hållbar utveckling av Christina Kousteni


Det var svårt att hitta på ett tema, jag satt i många dagar och tänkte på vad jag kunde måla.. därför ritade jag av till slut denna bild som jag såg och tyckte att den passar.
Med min teckning av det lilla värnlösa barnet som vilar så tryggt i i en vuxens hand vill jag visa att vi för att ha en lycklig och trygg värld, måste vi alla visa tilltro och kärlek. Kanske främst till våra nära och kära men även till alla männinskor vi möter på vår väg. Visserligen måste vi också vara på vår vakt men oftastkommer man längst med att visa förtroende och vänskap.

Jag tror att inombord är vi alla ganska lika och egentligen söker vi alla harmoni och frid.

Tema - Hållbar utveckling Av Eva p Perzon

Liv och Död! Av Eva p Perzon

Här vill jag skildra liv och död. Att vi ska vara rädda om det vackra vi har. Jag har valt att måla en havande kvinna, livet hon bär inom sig är skört. Livet är skört. Vi måste vara rädda om miljön för nästa generation. Jag tycker det ska skapas mer resurser och pengar på det här. För det berör oss alla. Avgaser och utsläpp från fabriker t ex går med luften. Så tyvärr är det lilla barnet inte så trygg där den ligger. Som man ofta tror.

Som konstnär kan vi påverka samhället. Det speglas ofta i konstnärens uttryck, trender och atmosfär. Många väljer att ta fram det vackra i allt som händer, andra väljer att ta fram t ex ångest som i målningen Skriet av Munchs. Vilket sätt man än väljer så har det påverkan på människor. Det är bra.

Jag vill lämna efter mig en värld som folk kan andas i, full av fåglar och djur. Till nästa generation. Miljön är inte något man kan ta för givet längre. Jag vill lämna efter mig skönhet till eftervärlden. Till nästa generation människor och barn. Vi kan alla göra något litet och bidra till samhällets utveckling.

//Eva

onsdag 5 november 2008

TEMA: Hållbar utveckling av Anne Kananen


Hm, vad ska jag säga om min målning?
Jag gillar vanligtvis inte att berätta om det jag målat utan föredrar att låta målningen tala för sig själv och låta folk tolka det som de själva vill. Men jag ska försöka så gott jag kan att skriva om mina tankar bakom den här målningen.

Jag ville försöka skildra miljön i min målning. Klimatfrågan och miljön är ju ett väldigt diskuterat ämne idag. Dels handlar det om hur man ska minska utsläppen från stora industrier och i trafiken.
Och detta inspirerade mig till att måla detta motivet. Till vänster så ser ni att miljön är mörk och att man ser en fabrik i bakgrunden som spyr ut skadlig rök och personen som syns i målningen är väldigt sliten och förstörd och håller i en syrgasmask (ska det föreställa i varje fall) i handen som symboliserar att det inte finns någon ren luft att andas och att slutet på allt liv börjar närma sig. Jag ville verkligen få fram misären i hur det skulle kunna gå om man inte sätter stopp för utsläppen som skadar vår jord, då kommer vi snart inte ha ren luft kvar att andas.

Och den högra halvan av målningen visar en livlig och lyckligare variant av miljön.
Här håller personen istället i en bukett blommor som symboliserar att luften är ren och livet kan blomstra. Och med denna gladare halvan av målningen vill jag säga att det är detta vi borde eftersträva; en ren, vacker och frisk miljö.

Ja det är vad jag kommer på att skriva om min tanke bakom målningen, jag hoppas att ni fått något hum om vad jag försöker visa.

//Anne Kananen